dum spiro

jaha..nehe..hoppas ingen läser längre, förmodligen har alla glömt bort min blogg adress. Skönt!

Motto: If you love something let it go, if it comes back to you, it's yours. If it dosen't it never was.

Jag har längtat efter studenten sen jag började skolan. Eller ja, gymnasiet. Nu är det helt plötsligt bara 2,5 månader kvar och det är inte bara positiva känslor med det. Hm.

Äh det kanske bara hör till. Det sägs att människor har svårt för förändringar men att de anpassar sig.
Låter som att vi är djur och det är vi ju!

Sieze the day!

Idag träffade jag min mentor som knappt har sett min på det senaste året. (För att hon har varit mamma ledig, bara för att förtydliga). Vi sitter och pratar om diverse och plötsligt kommenterar hon, "vad biffig du ser ut, kör du hård träning nu eller?" hm.

Min bror säger att jag är en landsförrädare som inte är anti-norway. Han tycker att jag är dum i huvudet för att jag inte hatar Linköping. "Fattar du inte att alla Norrköpingsbor hatar dom från slaka?"

Vid vilken ålder måste man flytta hemifrån? När jag var 16 och bråkade med min mamma och pappa om allt då skrek jag var och varannan dag att jag skulle flytta den dagan jag fyllde 18. Det enda jag tänkte på då var att kunna göra vad jag ville, vara ute hur länge jag vill och ingen kunde bry sig. Men bryr sig ingen om att jag är ute till det ljusnar har det roliga försvunnit.

Tänk vad mycket tid man måste lägga ner på tråkiga saker när man bor själv. Laga mat till sig själv är ju ingen höjdare och att städa är inte riktigt min grej. Sen ska man handla, diska, tvätta, betala räkningar och utöver detta heltidsjobb ska man både träna och jobba på riktigt. Ska jag kunna sköta allt det på egen hand skulle jag inte ha tid med något annat. Helt enkelt är jag nog inte redo att flytta hemmifrån än på ett par år, eller vi får väl se.

I Australien flyttar ungdomarna inte hemifrån förrän de är runt 24. Någon som bor hemma vid 24 års ålder här ser vi som misslyckad. 

Ungdomen vara mycket längre än ungdomar tror. - Comtessan Diane

Ni vet den där lite ryska låten som de spelar intrument i början?
- Stereo Love? ye.

Förresten önskar jag mig ett fallskärmshopp i födelsedagspresent. Men min mamma vill inte ge det till mig för hon tror att det är för farligt. Vad skulle kunna hända?

Tänk om fallskärmen inte vecklar ut sig och jag blir spetsad av ett träd?
Eller om linorna går av och jag gör ett snyggt magplask i någon sjö och därmed inte längre äger en kropp med hud.
Annars kanske jag bara bryter benen för att jag inte riktigt har försått det där med hur man skulle landa.

Om min mamma tänker så förstår jag att jag inte får något fallskärmshopp. Hon vill nog inte slösa några pengar på sin dotters död.

Hast du etwas Zeit für mich
Dann singe ich ein Lied für dich
Von 99 Luftballons
Auf ihrem Weg zum Horizont
Denkst du vielleicht g'rad an mich
Dann singe ich ein Lied für dich
Von 99 Luftballons
Und das sowas von sowas kommt

Jag älskar fredagar. Ungefär lika mycket som jag hatar bebisar som skriker.

En annan sak jag tänkt på är att jag fyller 19 nästa fredag. Men det är egentligen inte det jag har tänkt på utan att det kändes som jag fyllde 18 igår. Går tiden fortare när man bli äldre, springer tiden och åren bara ifrån en? För när jag sa det till mamma svara hon, ja så känner jag också.

Därför har jag funderat på om jag verkligen tycker att mitt första år som myndig har gått fort. Hm, svaret är nej. För om man ser det ur perpektivet hur mycket man har gjort och allt som hänt i världen kan jag bara säga att jag har hunnit med väldigt mycket under bara ett år. Jag tror att det är vad som gäller med det mesta i livet. För ser man det bara ur ett annat perspektiv/någon annans perspektiv får de flesta situationer ett nytt ljus och man förstår lite mer.

Bekismen - Upp och ner, bak och fram eller på sidan? "Dan Beckman"

Okej. Att träna på gymmet kan vara bland det tråkigaste jag vet. Springa på löpband, stirra på sekunderna som segar sig fram eller räkna hur många längder ett sim-pass för barn innehåller. Trots detta har jag varit där varje dag den här veckan, hm.

Jag vet inte vad som har hänt med mig riktigt, men jag känner att jag blivit otroligt intresserad av att gå på musikal eller teater. Främst musikal, tänk er (ni 4 som läser min blogg) att åka till London en vecka och ha kvällarna uppbokade med Mamma Mia, Grease, The Lion King, Fame, We will rock you eller Thriller. Vet inte om det här är någon av mina perioder, men det lockar till och med att gå på museum.

När man sitter 8 timmar om dagen mer eller mindre ensam, kan man bli väldigt känslosam. Jag menar hur glad blir jag inte när det kommer in en kund som är trevlig och som bara pratar på som om jag vore hennes gamla hund? Ungefär motsatsen till vad jag känner när någon otrevlig, snål och tjurig person kommer in och bara vill smitta mig med pesten.

En annan del av mina dagar i ensamhet består av något som kan vara både farligt och roligt!

För mig är det bara roligt och välbehövligt. Kan vara för att jag slängde halva min garderob igår och behöver en ny halv garderob. OBS! Jag överdriver.
Självklart är det internet-shopping jag tänker på. Nu har en cool t-shirt beställts som prov för jag tänker ju inte beställa en halv collektion ifrån landet down-under utan att veta om det passar, smart va?

Eftersom jag inte hinner med att gå på stan längre och eftersom de kläder jag verkligen vill ha inte finns i min 120 000-invånares-stad är internet-shopping det enda alternativet som jag ser det.

ps. i sommar ska jag har blommiga wayfarers ds.

Länge sedan jag skrev ett blogginlägg nu och det är en uträknad plan. För nu kan jag skriva precis vad jag vill och ingen kommer läsa det. Men min plan har gått snett någonstans, för vilka två klickar sig in på min blogg varje dag fast jag aldrig skirver någonting? Hm. Kanske borde jag börja skriva lite igen, observera lite, för att glädja dessa människor? Ne. Jag ska skriva när jag känner för det, typ nu.

Veckans tips är i alla fall P3 8 timmar om dagen. Utan reklam och igår lärde jag mig att innan tågtrafiken startade i Sverige var det tidsskillnad mellan Göteborg och Stockholm, det visste ni inte va?

När många människor tillsammans ska bestämma saker tar det tid. Ibland kan det ta lång tid även om bara två personer ska bestämma något, speciellt när de inte kan komma överens. Hemma hos mig handlar det ofta om vad man ska äta, vem bryr sig egentligen? Mat som mat? Men nej, jag vägrar se mitt bidrag förlora även om jag så ska få laga det själv. Speciellt om min motståndare är en tickande fjortis-bomb som har hjärnan inställd på att förstöra min tillvaro dag in och dag ut. En kompromiss är inget alternativ, här gäller det att härda ut tills denna varelse ger sig och idag resulterade det i att jag fick ställa mig bakom spisen.

Absentem laedit, qui cum ebrio litigat -- "Den som grälar med en berusad skadar en frånvarande"

Det finns hur många saker som helst som jag kan störa mig extremt mycket på när folk gör dem. Ibland säger jag det till dem, ibland svär jag bakom ryggen på dem och ibland vet jag att det är så fånigt att jag håller käften. Det kan vara allt ifrån att någon släpar fötterna, inte kör när det är grönt eller att någon säger fel sak vid fel tillfälle till att vara för snäll, inte bestämma sig eller kanske inte svara i telefon eller på SMS.